the paintingdream

  ALCHEMIST   ”alkemisten”  2005         

målardrömmen

Jag minns den väl, glädjen jag kände i skolan under tecknings-lektionerna. Vid sidan av gympan var teckningen det bästa jag visste  … men  någon gång under gymnasietiden gick dock sedan något ”snett”.
Det finns nämligen inga teckningsminnen alls från de åren, och varför pennorna gömdes, och alla bilder slängdes … ja, det vet jag inte, även om jag kan ana.

Antagligen …. gjorde jag som så många andra tonårsbarn med underbara, vilda drömmar ; … grävde ner dom för att slippa ångesten och rädslorna över att aldrig vara ”tillräckligt bra”. Den ”inre domaren” var, i mitt fall, skoningslös … under många år undvek jag smidigt uttryck via block och staffli. Längtan var totalt förträngd.

Till slut kom den sakta upp till ytan. Det var under ett fantastiskt år, som jag tillbringade i Väst-Indien i mitten av 80-talet. Jag var 35, hade nyligen utbildat mig till zonterapeut och massör i Stockholm, och drömde om att ”göra karriär” på kryssningsfartygen därborta.
Istället började jag ”hänga” i konstnärskretsar i Santo Domingo, huvudstaden i Dominikanska Republiken och stortrivdes. Där, sittande i en gungstol på en stor terass under ett magnifikt papaya-träd, började jag rita. Snabbt noterade jag hur gott detta gjorde mig, både i min ofta värkande rygg och i mitt sinne.

Väl tillbaka i Göteborg, där jag valde att öppna min hälso-mottagning ”Bodyharmony-kliniken”, tog jag tag i målardrömmen mer seriöst. Först skissandet, sedan akvarellen …. så småningom min stora hemliga dröm ; oljan !

Jag tillät skapandet att vinna terräng i vardagen. Det var nytt, kändes spännande … och det var svårt. Stunderna präglades ganska ofta av betydliga doser självkritik, både mot det som kom fram på papperet och på duken, och mot själva faktumet att tid lades på ”något så onödigt”. Under vissa perioder både slängde och brände jag upp mina målningar !
Nyfikenheten vann dock, som tur var, många gånger kampen med domaren, när denne gjorde sitt bästa för att få mig på ”bättre tankar”.

lightquest  ”sökande ljuset”  1999

Det blev en del kurser förstås, och inspiration plockade jag från många olika håll. Från naturen, de vilda molnen på himlen, från bergen och från Lappland  … och självklart från ljuset, hettan, och flamencon i Spanien, där jag tillbringade några år efter millenium-skiftet.
Där träffade jag också min ”målarmentor”, den svenska bildkonstnären Britt Hedén, som började inviga mig i måleriets hemligheter. Ovärderlig kunskap, bl.a om hur färgerna blandas och hur dom samspelar med varandra .

När jag sedan länkade ihop denna kunskap med några nycklar jag fick av Curt Källman under två somrar på södra Öland … ja, då var jag ”hemma”!
Curt var den svenske konstnären som studerat meditation i Indien, och där plockat upp gamla Vediska s.k. ”livsprinciper”, ur vilka han skapat sitt egna koncept, ”målarskolan” Vedic Art. . Han förlade sin bas till några stora lador på Öland nån gång på 90-talet.
Där hjälpte han människor, både de som aldrig målat tidigare, och de som redan höll på med olika typer av skapande … att bjuda in filosofin.
Detta ”tänk” hjälpte mig att, i lugn och ro, utan att värdera och bedöma … gå vidare med min målardröm. ”Filosof” har jag ju varit så länge jag kom ihåg, och meditation m.m. hade länge varit en del av min vardag. Tekniken hade jag också tidigare plockat upp i mångt och mycket, men jag hade missat länken som Curt erbjöd. Vi fann varandra i långa samtal om livet och syftet med skapandet och konstnärskapet.
Vedic Art blev alltså för mig personligen mer en attityd, än en metod eller teknik, vilket den är för många.
Innan jag tackade Curt varmt och lämnade Öland, så fick jag också möjlighet att gå hans lärarutbildning 2004.

Sedan hemflytten från Andalusien i södra Spanien har jag mest lockats av tystnaden på landet för att kunna hålla igång måleriet, och de senaste åren har min ateljé legat  i Ulricehamn.
Måleriet har blivit mer och mer meditativt, och där, i stillheten … har det fötts som ska födas.

Vilandet i processen har blivit viktigare … och ihopkopplingen av livet, filosofin och själva skapandet är gjord på allvar. Så känns det  … denna ljuvliga försommar 2014.

Mitt måleri har blivit ett självklart val, ett absolut nödvändigt val. Drivkraften tycks bara öka, och jag känner tydligt hur drömmen bara blankt vägrar att grävas ner på nytt eller bortprioriteras !
En fascinerande känsla.

Paulo Coelhos ord i ”Alkemisten”, ligger nära till hands ;
   ”när du  lever ditt livsöde, kommer hela universum in och hjälper till …”

Det kanske är så. Jag vill i alla fall tro att det är så … och att det blir en hel del måla … åren som kommer!

Välkommen att här på hemsidan, och på mina utställningar,
följa det som löpande sker på målarvägen ……

i ateljen..        /   Peter
…… i ateljén, Ulricehamn